Visst går det att sälja skrot!

Strax intill den asfalterade vägen i centrum av Purmo, inbäddad i gammal orörd gårdsmiljö cirka 20 kilometer utanför Jakobstad, ligger butiken Lundagård. En knapp me-
ter från trappan dundrar stora virkestransporter och betongbilar förbi.

Aja Lund, 37, viftar bort dammet, men verkar i övrigt inte bekommas av trafiken.

– Vi är vana från det att vi bodde här med vår familj. Men vi måste ha en hög trappa för att plogbilen inte ska dra den med sig när den kör förbi om vintrarna, säger hon.

Aja är en av fyra delägare till Lundagård, en butik specialiserad på byggnadsvård inhyst i ett hus från mitten av 1800-talet. I butiken säljs inredningsdetaljer, linoljefärg, beslag, gamla möbler och föremål, fönster och dörrar, vintagekläder och syattiraljer.

– Bakgrunden till att jag och Christian öppnade Lundagård 2008 var vårt gemensamma intresse för byggande och gamla hus, och insikten att ingen i trakten erbjöd byggnadsvårdsprodukter.

Hållbarhet i ting och livsstil

Återvinning och miljötänk är centralt i verksamhetsidén, och hållbarhetstanken begränsar sig inte till tingen.

– Vi håller öppet bara två dagar i veckan frånsett webbutiken. En orsak till att vi valde att öppna en butik var för att själva få bestämma över arbetstiden. Som konstutbildad insåg jag dessutom att jag måste skapa mitt jobb och jag ville kunna vara mycket hemma med barnen, säger Aja.

År 2013 övertog Mia Ahlskog Christians aktiva roll i butiken.

– Tillsammans kommer vi upp i en heltidstjänst. Många bränner ut sig och vi anser att det är viktigt att bromsa i tid. Lundagård finns också på sociala medier, men uppdateringarna sker närmare en gång i veckan än tre gånger per dag.

Att vara sin egen är ändå inte så fritt som det kan låta. Fritid och arbete flyter ihop. Samtidigt är det, betonar Aja, alltid upp till en själv hur man prioriterar.

– Om någon ringer på en söndag och frågar om jag kan öppna butiken, gör jag det fastän jag skulle råka stå och laga mat. Vi trivs i Purmo och att butiken finns här ger ett mervärde. Det är fantastiskt att det är möjligt att ha en liten butik mitt ute på landet.

På 65 kvadratmeter

Femhundra meter från butiken bor familjen Lund, i ett hus som också härstammar från 1800-talet. Ett, för att citera Aja, verkligt exempel på återbruk: familjen har flyttat en gård från Hirvlax till Purmo och restaurerat den.

Den nuvarande butiken har också tidigare tjänat som butik, men när familjen köpte huset 2004 var det för att bo där medan de byggde sitt nygamla hem.

– Sex personer inklusive butiken delade på 65 kvadratmeter. Inledningsvis skärmade vi av en del av vårt sovrum och hade butiken där. An efter som butiken tog upp mer plats packade familjen ihop sig på en mindre yta. Det gick, eftersom vi visste att det var tillfälligt.

Att saker skulle vara besjälade är ingen tanke som Aja delar.

– Det är jag som har en själ och som njuter av de döda tingen. Men ting kan väcka någonting i människornas själ, och det tycker jag är roligt. Privat samlar jag på gamla saker med en historia.

Ständig kamp

Den ekonomiska basen för Lundagård bestod av ett så kallat kvinnolån som Aja tog när hon blev företagare 2008.

Enligt Aja utgör butiken kärnan i verksamheten, även om det är inkomsterna från och synligheten via webbshoppen som möjliggör den.

– Ingen blir rik på det, men visst kan man sälja skrot. Att vara företagare är en ständig kamp. Det är viktigt att hålla utgifterna nere. Verksamheten går runt och vi är måna om att betala ut lön till oss själva, men timpengen kan variera. Det här är inget talkoarbete även om vårt intresse för gamla saker gör att vi sannolikt skulle göra det här även utan lön.

Oroar du dig för din pension?

– Nej. Jag tror att allt sådant kommer att ordna sig.

Hur vet ni vilka saker som går att sälja?

– Vi går på känsla. Jag och Mia tänker väldigt lika, vilket är en styrka. Vi fokuserar mycket på form och färg när vi köper in nya varor.

Söker större lokal

Enligt Aja finns det både en marknad och utvecklingspotential för Lundagård-konceptet, och för tillfället söker gänget en större lokal.

– Vi tittar på olika alternativ, säger hon samtidigt som hon inte sticker under stol med att drömmen är att få ta över en gammal skola drygt tre kilometer från Purmos centrum.

– Där finns en stor gård och personalköket är i originalskick, vilket är guld värt för oss. Där kunde en kaféföretagare flytta in efter lite upprustning.

I väntan på ny lokal tar de en annan medveten risk: ett nytt lån för en första inköpsresa till Östeuropa.

– Om vi inte hittar någonting där eller om det inte går att sälja i Finland, får vi ta det som ett misslyckande och en lärdom, säger Aja som noterat att det blivit svårare att hitta fina saker till ett överkomligt pris i trakten.

– Folk har insett att gamla saker har ett värde och kan begära mer än vi skulle ta för sakerna i butiken. Vi måste räkna in att varorna ska avhämtas, putsas, fotograferas, beskrivas, sättas ut i webbshoppen och marknadsföras. Säljer vi sedan en grej för sju euro, blir timpengen inte hög.

Nyfiken på framtiden

Sommaren betyder högsäsong för Lundagård. I juni ordnar man en auktion för att göra rum för de nya inköpen från Östeuropa som man i sin tur planerar sälja på det lokala Loppisracet i juli.

Fast det kan se kreativt ut på ytan, säger Aja att mycket tid går åt till det administrativa.

– Det finns lite tid att uttrycka sig själv konstnärligt. Det vore roligt om vi i framtiden kunde restaurera och återvinna mera. Mia är utbildad trädgårdsmästare och florist, och hon har gått kurser i möbelrestaurering. En egen Lundagård-kollektion av återvunna produkter vore kul, visionerar Aja.

Med tanke på att Lundagård marknadsförs som en miljömedveten butik inser hon att det finns mycket att utveckla, men ser ljust på framtiden.

– Profilen motsvarar mer visionen än nuläget. Vi har många idéer och jag ser med nyfikenhet fram emot vad vi kan åstadkomma när småbarnstiden är förbi. Men allt har sin tid.

Text: Jeanette Östman